PUTTE WICKMAN - Happy New Year - GAFCD-1097 "Happy New
Year!" spelade Putte Wickman in 1973. Gazell samarbetade
intensivt med Putte de sista tio åren av klarinettkungens liv och Putte
nämnde då och då att han gärna ville att just denna produktion skulle komma
ut på CD. Och nu kommer den!
CLAES JANSON - Tonight - GAFCD-1099 Inspelat på
Fasching i våras av CLAES JANSON med kvartett. Många anser att
Claes är Sveriges ledande jazzsångare och här visar han tillsammans med
bl.a. unge saxofonisten Klas Lindquist att så är fallet! Han sjunger en
blandning av svenska evergreens som "Att Angöra en Brygga" och
"Den Första Gång Jag Såg Dej", liksom många standards som
"When You're Smiling" och "All of Me" blandat med mer udda jazzlåtar som
"Groove Merchant" och "Don't Make My Brown Eyes Blue".
Som extra bonus har omslaget en festlig text där Claes skriver om ett
av sina möten med jazzlegenden Chet Baker och därav följer Claes proffsiga
recept på "Chets gödkalv i dillsås"!
TOMMY BERNDTSSON & SHARON DYALL -Another Angle- GAFCD-1098
TOMMY BERNDTSSON är en av våra främsta jazzpianister med ett gediget
förflutet med bl.a. Peps Blodsband och Tommy Körberg.
Nu har han funnit en optimal partner i SHARON DYALL som
skapat sig ett stort namn i svensk show business.
Tillsammans med Tommy Berndtsson gör Sharon Dyall nu sin debut som
jazzsångerska med en fräsch och annorlunda repertoar med melodier av Jimi
Hendrix, Lennon/McCartney, Paul Simon, Van Morrison, Jack Bruce, Prince
m.fl. Fredrik Jonsson på bas och Robert Ikiz på trummor ger Tommy och Sharon
perfekt uppbackning och gör detta till ett verkligt spännande debutalbum. SMAKPROV/SAMPLES Drive My Car
- (Windows
Media Player 9)
LASSE TENNANDER - Fortsättning följer - GAFCD-1096
Lasse Tennander kommer med nytt album 5 år efter det publik- och
kritikerrosade "Så länge hjärtat kan slå". På nya albumet "Fortsättning
följer" har han samlat 10 sånger - egna och andras. Så här säger han
själv om nya plattan och tiden sedan förra albumet.
- Både jag och producenten Peter R Ericson var från början väldigt klara med
att göra en enkel, sparsam och avskalad platta.
På mitt förra album, "Så länge hjärtat kan slå", ägnade jag mig åt Evert
Taube och framgången med den ledde det till ett ganska intensivt turnerande
under åren därefter, spelningar där jag blandade mycket Taube med mina egna
sånger. Jag gav också 2003 ut ett samlingsalbum med remastrade sånger från
hela min karriär plus en tolkning av gruppen Kents sång "Sverige"
(Därifrån och hit - Sånger 1974 - 2003, Sonet/Universal) vilket också
genererade ett nyvaknat intresse att lyssna på mig "live". Mellan
spelperioderna har jag också fortsatt att skriva nya sånger och nya texter
samt nya översättningar av sånger jag länge tyckt om.
- När det gäller nya plattan "Fortsättning följer" var målsättningen redan
från början att göra en lugn, harmonisk och ganska intim platta. Jag kände
att det var det jag ville göra/höra själv i dessa tider av högt tempo och
allmänt hög volym. Musikaliskt har jag under en tid tyckt att det är
spännande att tolka andras sånger och försöka göra dom till mina -
Taubeprojektet gav mig väl lite blodad tand! Textmässigt har jag ju alltid
på nåt sätt försökt berätta min och min generations historia - från
ungdomskärlek in i 70-talet och mognare kärleksrelationer och även politik
och samhällsfrågor till sånger om barn och relationen pappa - son, sånger om
tidens gång, alltings förändring... kanske mer om existentiella frågor än om
politiken.
När jag till den här plattan bl a hittat sånger jag älskat och levt med i
snart 50 år, t ex "Rör vid mig" och "Finns du hos mig i morgon", har jag velat
skriva texter som gäller mig idag, det liv jag lever nu tillsammans med min
familj och mina vänner, snarare än direkta översättningar. Visa på att
allting hänger ihop, att fortsättning följer... liksom.
Här finns också tolkningar av andras text och musik ("Jag ger dig min morgon"
och "Uppmuntran"), sånger jag tycker är värda att vårda och låta leva...
Kärleken är kanske den röda tråden - kärleken till den kvinna jag lever med,
men också kärleken till livet. Vetskapen om tidens flykt och alltings
förgänglighet gör att texterna ofta blir begrundande eller tankfulla, ibland
lite melankoliska, men det hindrar inte att humorn och lättsinnet också
måste få sin plats, som i t ex "Jag vill inte va´med någon annan än dig" och
"Rullator Rock"!
Att kärleken mellan man och kvinna kan leva länge, överleva vardagens ibland
oundvikliga tristess om den vårdas ömt, har också varit en bärande ide´.
Undantaget är "Whiskeyn läkte inga sår" som jag första gången för över tio år
sen hörde i en engelsk version. Jag trodde att det var en gammal standardlåt
från 40-talet eller nåt, men den visade sig vara skriven av en i högsta grad
nu levande singer-songwriter på Irland vid namn Johnny Duhan som jag nu
etablerat nära kontakt med. Och EN sång om kärlek som går åt skogen måste ju
vara med!
"Det är aldrig försent / Lasse liten" är albumets kanske mest "introverta" sång
i vilken jag försöker knyta ihop trådarna från barndom till idag.
Under juli och augusti - och som det ser ut även i höst - kommer jag
turnera en hel del. Och eftersom "Fortsättning följer" tillkommit då och då
under ett drygt år (och sångerna under de senaste 3 -4 åren) kommer det
kännas bra att lägga den här produktionen bakom mig och gå vidare... Att
möta publiken är ändå det som driver mig allra mest. Och så har jag även ett
nytt litet projekt i bakfickan att arbeta på. Fortsättning följer... SMAKPROV/SAMPLES Rör vid mig
- (Windows
Media Player 9)
LISA RYDBERG & GUNNAR IDENSTAM - Bach på Svenska - GAFCD-1092
Bach skulle bli oerhört förvånad och smickrad om han visste att hans musik
fortfarande spelar roll i musiklivet. Inte nog det. Mer än 250 år efter hans
död framförs den oftare än någonsin och når en miljonpublik! Förutsättningen
för detta är att nutidens musikspråk i grunden är detsamma som på Bachs tid.
En rocklåt byggs på samma grund som ett Bach-preludium. Musikspråket är i
viktiga avseenden detsamma – därför kan vi fortfarande ha utbyte av hans
musik.Men nutidens Bach är inte densamma som dåtidens. Hur Bachs musik lät
när han själv framförde den kan vi aldrig veta. Inte heller hur hans publik
upplevde den. Men allt talar för att skillnaden mellan då och nu är mycket
större än man tror. Ett inbitet klassiskt Bach-fan skulle troligen få en
smärre chock om den fick höra ett Bach-framförande i Leipzig 1724. För den
klassiska musikens Bach är lika nutidsanpassad och uppdaterad som
”tidstrogen” Bach eller Carlos ”Switched on Bach”.För våra Bach-traditioner
utgår inte från Bach själv utan från 1800-talets klassiska musikkultur.
Efter Bachs död 1750 sattes hans musik på undantag. När den plockades fram
igen på 1800-talet var idealen och förutsättningarna annorlunda. Hans musik
anpassades till den nya verkligheten och har sedan dess överförts från
generation till generation och genomgått ett otal förändringar.Tack vare de
ständiga uppdateringarna har Bachs musik blivit en självklar del av vårt
musikliv. För tradition betyder inte att bevara, utan att överföra (tradera)
till en ny tid och nya förutsättningar. Att anpassa det gamla till det
nya.Att bevara är något helt annat. Då lyfter man ut något ur tiden och
sammanhanget och försöker skydda det mot förändring. Det är sånt vi har
museer till.Men visst finns likheter mellan nutida musikstilar och
Bachtidens. Gospelkvartetten har sina rötter i Bachs vokalensembler och
traditionell jazz-improvisation bygger på principer från Bachs dagar. Den
brasilianska Bach/choros-traditionen verkar vara en direkt förlängning av
1700-talets instrument och spelstilar. Och svenskt låtspel bygger till stor
del på 1700-talets dansmusik och spelsätt, en central musikform även för
Bach som liksom låtspelare var berömd bl.a. för sitt sväng och snitsig
ornamentik. Ju fler Bachversioner vi har – desto fler musiklyssnare kommer
att upptäcka Bach. ”Bach på svenska” är ett lysande exempel på hur Bachs
musik kan bli hur levande och fräsch som helst när den hanteras av kreativa
musiker. Och en påminnelse om att Bach kom från en improvisationskultur med
starka rötter i dansmusik.Resultatet är en nygammal men ändå självklar Bach
som man aldrig hört förut.
I början av 2005 kontaktade Lars Johansson, som på eget initiativ spelat in
en kväll med Monica Zetterlund och Lasse Bagges Trio på ”Katalin” i Uppsala
1989, Jan Allan och bad honom ge materialet till Monica för att höra om hon
kunde tänka sig att inspelningarna gavs ut på CD. Monica blev förtjust. Det
blev vi också när Jan Allan hörde av sig till oss och vi kom snabbt överens
med Monica om denna utgivning. När vi i maj nåddes av chock beskedet om
Monicas bortgång beslöt vi att vänta, men nu är det dags att uppfylla
Monicas önskan!
Monica Zetterlund använde sig av sina förebilder. ”Jag har i stort sett
samma förebilder men vill nu använda mig av en som hon rimligtvis inte kunde
ha, dvs Monica Z” säger Monica Borrfors. Monica Borrfors har just inlett en
lång turné där hon tillsammans med Gösta Nilssons Trio hyllar Monica Z.
Många av melodierna som ingår i denna CD och i konsert-programmet fanns med
på den låtlista Monica Z gav sin unga vän Monica B en kväll på Bal Palais i
Stockholm för mer än 25 år sedan. SMAKPROV/SAMPLES Sakta vi gå genom sta´n
- (Windows
Media Player 9)
BENGT ERNRYD - A Glass Of Wagner To The Rising Sun - GAFCD-1093
För två år sedan kom Bengt Ernryds första soloalbum på Gazell “Ernryd x 12”
och nu är det dags för album nummer två. Helt på egen hand har Bengt Ernryd
skapat även denna produktion, dvs han spelar alla instrument och har själv
spelat in och komponerat allt material. Fortfarande dominerar hans superba
trumpet. Bengts musik spänner över vida fält och han var just nominerad till
en Grammis för sin senaste barnproduktion. En stor musikant.
ARNE DOMNÉRUS ORKESTER - Ett Dagsverke - GAFCD-1089
Ingen
permanet fungerande jazzorkester har betytt mer för utvecklingen
av svensk jazzmusik än Arne Domnérus Orkester.
När Arnes åttamannaband gästade Borås Läroverk en kväll i oktober 1963
var det ett veritabelt drömband som musikentusiasterna Rolf och Jörgen
Larsson spelade in för eget bruk.
Banden låg bortglömda i en garderob under 40 år men har nu mastrats med
varlig hand av Rune Persson.
Förutom Dompan medverkar Bengt-Arne Wallin, Rune Falk,
Bjarne Nerem, Rune Gustafsson, Jan Johansson, Georg Riedel och Egil
Johansen.
En del av intäkterna från skivan går till Egil Johansens Minnesfond.
PUTTE WICKMAN & JAN LUNDGREN "AN INTIMATE SALUTE TO FRANKIE" - GAFCD-1088
DUO CD med PUTTE WICKMAN & JANNE LUNDGREN med SINATRA melodier!
Kvartett CD-skivan ”WE WILL ALWAYS BE TOGETHER” med PUTTE WICKMAN & JANNE
LUNDGREN som släpptes i samband med Puttes 80-årsdag blev en stor framgång både
kritiker- och försäljningmässigt.
Tidigare i höst gav vi ut ”KINDA DUKISH”, ett fantastiskt storbandsalbum med
Duke Ellington musik framfört av ERNIE WILKINS ALMOST BIG BAND med PUTTE WICKMAN
som glänsande klarinettsolist.
Redan nu är det dags för ett efterlängtat duo album med PUTTE WICKMAN & JANNE
LUNDGREN: Femton kända och mindre kända melodier förknippade med Frank Sinatra.
Att Putte och Frankie Boy inte bara är musikaliskt besläktade visar den grafiska
utformingen av ”AN INTIMATE SALUTE TO FRANKIE”. Engelske jazzkritikern och
författaren Brian Priestley har skrivit en detaljerad baksidestext.
PUTTE WICKMAN & ERNIE WILKINS ALMOST BIG BAND "KINDA DUKISH" - GAFCD-1084
Veckan före Putte Wickmans 80-årsdag förra hösten framträdde Putte vid en
konsert i Alleröd utanför Köpenhamn tillsammans med Ernie Wilkins Almost Big
Band med musik förknippad med Duke Ellington. Saxofonisten och arrangören Ernie
Wilkins, ett av jazzens stora namn efter bl.a. mångårigt samarbete med Count
Basie, flyttade till Köpenhamn 1979 och under de sista tjugu åren av sitt liv
satte han sin absoluta prägel på det danska jazzlivet. Det storband han bildade,
kanske Norra Europas förnämsta, lever kvar med stor aktivitet och samarbetet mellan Putte Wickman och Ernie Wilkins Almost Big Band har blivit
en dundrande framgång som nu resulterat i albumet "Kinda Dukish". Alla arrangemang är signerade Ernie Wilkins. Albumtexten har skrivits av Dan
Morgenstern vid Rutgers University i Newark, en av världen främsta jazzexperter.
Jacques Werup är en av våra stora poeter. När hans bok “Hundra dikter” kom ut i
vintras jämfördes han med klassiker som Hjalmar Gullberg och Anders Österling..
Jacques Werups nya CD är en händelse i vårt kulturliv. Estradartisten Werup har sin givna plats bland våra sjungande diktare,
alltifrån Bellman och Birger Sjöberg till Cornelis Vreesvijk och Ulf Lundell.
“Sken” är producerad av kompositören Michael Saxell – som också låg bakom Werups och Lill Lindfors succé “Gör Mig Lite Levande” härom året. Den
musikaliska kostymen sitter perfekt, lätt och tidlös.. Bland solisterna
återfinnes några av musiklivets stora profiler: Jan Lundgren, Mats Ronander och
Jesper Thilo.
“Sken” är ett album för musikälskare som inte är förslavade av
genregränsernas tyranni; ord- och tonkonst utan “bäst före” datum.
För tio år sedan började Hawkey Franzén tonsätta Stig Dagermans dagsedlar och
dikter. Ingen kan passa bättre att arbeta med den odödlige författaren Stig
Dagermans material. Hawkey har gått en lång och hård väg sedan debuten som
gitarrist i Lea Riders Group i början av 60-talet. Han har jobbat med större
delen av sina samtida svenska musikerkollegor, på denna CD med bl.a. Mats Öberg,
Ann-Sofi Söderqvist och Agi Lindroth.
På sin första cd sjunger svenskan Ellika Hansen egna tonsättningar av den
amerikanska poeten Emily Dickinsons dikter till eget accompangemang på piano.
Emily Dickinson har löpt som en röd tråd igenom Ellika Hansens liv, sedan hon
1985 hittade dikterna i en gammal bok på ett bibiliotek. Ellika blev alldeles uppslukad av hennes dikter och livsöde. Eftersom boken
sedan länge var utgången skrev hon av alla texterna för hand. Vid pianot bara kom musiken till en av dikterna. Snart tonsatte hon
flera. Sedan har de legat där som en undertext till hennes liv. Ellika Hansen, tog pianolektioner som sjuåring, men kom av sig några år senare.
Efter att hon flyttade hemifrån som sextonåring kom musiken tillbaka med ny
inspiration och hon började improvisera och tonsätta. Likt Emily Dickinson kände Ellika vid den tiden en stark dragning till det
andliga och asketiska. Poetens sätt att leva gav en genklang i hennes eget liv.
Under en vistelse i New York tog Ellika en dag Greyhoundbussen till Amherst där
Emily Dickinson bodde i hela sitt liv. Det var på våren 1986. Precis hundra år
efter Emily Dickinsons död. Det var en ljus och lycklig dag. Allt stämde. Det såg ut som hon föreställt sig.
Det stora sovrummet där Emily Dickinson stängde in sig och skrev, tillbakadragen
som i ett kloster. Naturen runtomkring som betydde så mycket för poeten när hon
beskrev det stora i skapelsen genom en liten detalj. Fjärilen, biet eller den
lilla stenen. När Ellika några år senare fick en dotter blev både dikterna och musiken
liggande. Men musiken och det egna skrivandet kom så sakta tillbaka efter att
hon flyttat med sin dåvarande amerikanske man till USA. För att försörja sig började hon sjunga jazz på hotell och fick inspelnings-och
studiojobb. Det hjälpte henne att långsamt övervinna sin scenskräck och hon
började så småningom ge konserter där hon framförde sin egen musik. Till slut återupptog Ellika arbetet med Emily Dickinsons dikter, som hela tiden
”pockat på” i det undermedvetna. Trots att det gått så lång tid blir hon
fortfarande lika fängslad av poetens liv och dikter. Skivan är inspelad på en flygel i Husbylånghundra kyrka i Uppland, Sverige.
